Den enda ringen

I Dol Guldurs mörka hålor

Den väpnade eskort åldermannen omger sig med samlar ihop flertalet av Hötjusas invånare. Sällskapet flyr för att undkomma, men samtliga utom Haldir fångas in och tvingas ut på en lång marsch, där många liv förloras genom ren utmattning, ner till Dol Guldur, där vi spärras in i de djupa fängelsehålorna. Förutom sällskapet finns även Rodwen, en alvkvinna från Mörkmården, Haleth, som fortfarande inte gett upp hoppet att bli väpnare, värdshusvärden Aldor, som lyckades överleva marschen trots sitt dåliga tillstånd genom Duilins omsorg och Geb, trubaduren som avger vissa opålitliga vibbar.

Haldir är i frihet utanför, men vi har ingen möjlighet till kommunikation, så när Anathar (skogsman) efter ett antal dagar erbjuder god mat i tillräckliga mängder och föreslår att alla skulle få det så mycket bättre om de tjänade hans herre råder motstridiga känslor i hålan. Duilin har haft “drömkontakt” med Irimë, som kämpar mot en varelse av förtätat mörker och behöver deras hjälp. Hon säger att en varelse av förtvivlan fångat oss alla och att den måste förgöras innan den förgör oss.
Rodwen har klart deklarerat att hon aldrig kommer svära trohet till Dol Guldurs mästare och Duilin håller med, och har lyckats få Filibert och Már a Dí att inse att svära trohet till mörkret är en situation man bör undvika att ställa sig i, även om man inte har någon avsikt att hålla sin ed.

Slutsatsen som dras är att man ska försöka pumpa Anathar på mer information när han återvänder dagen efter, för att sedan försöka komma ut ur cellen för att sedan kunna fly eller i varje fall dö som fria varelser…

Comments

joakimwaern KeiOz

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.